Hej och välkommen till min blogg! Här får du följa min resa som utbytesstudent på University of Wisconsin i Platteville, USA, tillsammans med Martina och Louise. Den 9 januari lyfter vi från Arlanda för att tillbringa en vecka i New York och sedan flyga vidare till Chicago O'Hare där vi möts av personal från skolan och de andra internationella studenterna. Resan avslutas med en vecka i Los Angeles och Las Vegas och den 30 maj är jag åter på svensk mark för att ta examen. Det här är vad vi vet just nu så det och mycket, mycket mer kommer ni få läsa om! Trevlig läsning :)
"Evelina, kom in och sov hos mig så väcker jag dig imorgon", sa Martina till mig igår kväll. Hon vet och är precis vad jag behöver, en levande väckarklocka så jag vaknar i tid och tar mig till morgonpasset 7:15, och visst lyckades hon med det. Fokus på armar idag och mina är inte de starkaste, träningsvärken som ska komma imorgon har redan intagit.
Efter klasserna idag gick vi till Student Center och representerade Jönköpings Högskola, försökte värva några blivande utbytesstudenter till min fina hemstad. Inte den finaste montern, jo tack det vet vi, och det skyller vi på att det inte var vi som gjorde den!
Mission completed.
Mycket är roligt här i Platteville och en sak (?) är att de publicerar namn och ålder på personer som begått brott de senaste dagarna i tidningen. Det här fann vi idag:
"Feb. 13: Namn, ålder... was cited for underage drinking after asking a police officer for a ride home." Orsakade mycket skratt vid lunchen, roande läsning!
Ta hand om er där hemma, inga brottsligheter! Dags för mig att plugga lite innan jag ska möta Michael, Nick och Alex för att skriva klart en inlämningsuppgift i Leadership and Management.
Satt och kollade på BigBrother tillsammans med Martina och Louise när det plötsligt ringde på min mobil, inte ofta det händer här i staterna. Nu har jag precis avslutat ett underbart och skrattfyllt skypesamtal med Kim, ja, mitt i natten för honom! Silver är det nya Sliver, min man det där. Nu är det vår tur att gå ut och slira och efter att både jag och Martina satte ett B på vår exam i Meetings and Events idag tycker jag vi gör helt rätt i det!
Nu är jag och Martina precis hemkomna efter att ha skrivit vår första exam här på andra sidan atlanten. Det gick inte bra, men det gick inte dåligt heller (?). Det får bära eller brista, hur som haver klappar vi oss på axeln och säger skål!
Medan Martina och Kayla är och solar ligger jag och Louise och asgarvar åt några härliga YouTube-klipp! Torsdagsunderhållning när den är som bäst! För övrigt är Louise gulligt lill-gammal: "Det här var det godaste bakverk jag ätit hittills."
Livet är märkligt, men underbart. Igår skrev jag om min farmor här i bloggen, och vad ligger i min lilla postlåda idag? Jo, ett handskrivet brev från farmor, skrivet med så mycket kärlek så jag kunde känna det ända in i hjärtat. Tack!
Idag bokade vi biljetter till Swedish House Mafia i Miami under spring break! Behöver jag säga att jag längtar?
Så var ytterligare en måndag förbi, den längsta skoldagen i veckan för mig. Har fått mycket gjort idag och mer blir det de kommande dagarna. Jag och Martina har gjort en to-do lista så vi får allt gjort när och som det ska. Varför denna ordning? Jo, på fredag har vi våran första exam här i staterna, och vår andra på söndag. Just nu känner jag likadant som jag gjorde inför första tentan i Sverige, en nervositet över att jag inte vet hur det "går till", hur professorn formulerar frågorna, vilka ämnen han/hon anser vara viktiga... Jag får motivera mig enligt vanlig ordning och tala om för mig själv att jag kommer klara det, allt går om man vill. Som farmor en gång skrev: sikta mot månen och om du missar så landar du bland stjärnorna. Inte fy och skam det heller.
Fick se en glimt av min man idag också, tacka vet jag Skype! Men mest tack till honom som peppar och stöttar mig genom den här resan. Hur lyckades jag fånga honom? Min skatt. Kvällen bjöd precis på ett avsnitt Big Brother med Martina och Louise på varsin sida i min säng, mysigt har vi det allt och nu frågar vi oss vad som hänt med mänskligheten? Och vad är sjukast, att de går in i huset eller att vi tittar? Vi får sova på saken, nu kallar John Blund för han känner en tjej som ska på Super Tone kl. 7:15 imorgon.
Det första jag hörde imorse när jag vaknade var Martina som sa: "Evelina, den är godkänd. Ett starkt godkänt". Vår c-uppsats om Kirunas stadsomvandling är offentligt klar och redo för publicering. Med detta innebär också att jag inte har några studier kvar att göra på svensk mark, kanske någonsin, om jag inte får för mig att ta en master.
Sometimes the hardest things are the most rewarded.
Ja, det är vad min nedräknade till vänster i menyn visar idag. Det känns inte som det var längesen Martina visade att det var omkring 140 dagar kvar innan vi skulle åka hit!
